jag vill bara va nära / höra hur hjärtat bankar
Mycket bilder på himlar och liknande nu men sommaren är fortfarande här med dunder SAMT brak och herregud vad varmt det är överallt hela tiden. Man klagar ju både högt och lågt över det pga det är så vi människor fungerar antar jag men innerst inne vill ju ingen inklusive mig själv att dessa dagar någonsin ska försvinna.


Någon fredag hängde jag i Shoreditch i vad som numer är vanlig ordning och luften kändes tropisk till sent på kvällen.

En lördag när jag jobbar i hundra miljarder timmar var jag helt helt slut efteråt men valde ändå att åka till Franks Rooftop klockan 10 på kvällen för att se solen gå ner över London.

Fick paniklängtan efter skog en dag och då menar jag verkligen Värmländsk urskog. Helt lätt att hitta det i London är det ju inte men jag åkte i alla fall till Hampstead Heath och promenerade i någon timme.

Samma eftermiddag hängde jag med mina gulliga kids (inte bokstavligen mina men det hoppas jag samtliga är medvetna om) och sen tog jag tunnelbanan till Archway. Det var fullmåne den här kvällen vilket bilden ska visa men den ger en högst bristande illustration av verkligheten pga sen när kan man någonsin fota en fullmåne med en iPhone. Bra kväll i alla fall hej hej.

Sen har jag jobbat en del också såklart. Vet inte om jag någonsin nämnt i denna lille bloggen att jag jobbar på The Book Club nu? Det gör jag i alla fall. Lär mig göra drinkar och servera pints samtidigt som jag fuckar upp food orders och röker för mycket cigaretter under rasterna.

Linn och jag lajvade after work förra onsdagen trots att ingen av oss jobbat under dagen. Började i Shoreditch och slutade på kareokebar i Peckham. Sånt som händer.

Vill noga säga att igår och idag har varit de varmaste dagarna denna sommar. Igår eftermiddag hann jag inte komma längre än till Waterloo innan jag var genomsvettig och hetsåt glass i väntan på buss.


Hoppade dock aldrig på den bussen dock utan tog tunnelbanan till Camden istället där jag mötte upp Nuru. Vi gick till en strand! På ett tak. Mitt i Camden. Eh.


Senare åkte vi till Old Street och gick till Motherbar endast för att lyssna på Chris Brown och annan vidrig R'n'B som vi har ett starkt gemensamt intresse för. Hade ett ytterst klyschigt moment ett par timmar senare när jag satt i framsätet på Ubern jag tog hem för London var så STILLA OCH FINT och jag ville grina för jag tycker om det här staden så mycket.
Låt den här sommaren aldrig ta slut tänker jag.
Låt den här sommaren aldrig ta slut tänker jag.