I just know I found myself getting lost with you -

Jag kladdar asmycket i mina skrivböcker och det är många luddiga meningar som skrivs ner men ändå blir det inget mer än så och kanske hör det ihop med att hela jag känner mig lite rörig just nu. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt men life har verkligen gått upp och sen långt åt helvete ner för att nu vara tillbaka på en nivå där det mesta ändå känns hanterbart förutom viss framtidspanik och annat härligt som det ej verkar som man kommer bli av med anytime soon.

På ett eller annat sätt har jag nu jobbat nio dagar i rad (antingen på Book Club eller med mina gulliga kidz) men imorgon är jag helt helt ledig vilket känns lätt irreellt. Jag har noll planer och tänkte försöka hålla det så pga har verkligen inte suttit still hemma en enda sekund sista tiden. Mellan jobb- och sovtimmarna har jag klämt in lite allt möjligt som att bli sjuk, gått på fancy fest på Dstrkt, ätit sushi tre gånger på en vecka, hängt med gullig person och en del annat som jag hör och häpna lyckats fota as well: 

Slutade klockan tre en måndag och åkte till Greenwich för att sitta i gräset och kolla på Londons siluett i tre timmar. På vägen hem bytte jag tunnelbana i Canary Wharf och fotograferade lite skyskrapor. 

En dag träffade jag Max i Angel efter jobbet och just den här dagen var sommaren tillbaka i form av 30 grader varmt och en sol som aldrig ville gå ner. Vi drack öl och pratade om exakt allt. 

Min mysigaste fredag på jag vet inte hur länge var när Nuru och jag åt Sushi vid St. Pauls.

Och dagen efter det åt jag indiskt i Norbury med Craig, Mika och Hari. GILLAR DE HÄR SÅ ATT JAG SPRICKER. Vi sjöng Backstreet Boys och åt kiwi på tåget hem och var förmodligen de fyra jobbigaste personerna i sydvästra London denna kväll. OH WELL. 

Var i Greenwich igen en dag med Graptus för att gå på botten av Themsen och vilse i parken. 

I lördags efter jobbet följde jag med Nuru till XOYO för att kolla på DIIV. Kul och BRA. 

Och utöver det så spendarar jag som sagt mest tid på att jobba. Hösten hänger i luften vilket jag faktiskt är glad över. Den här sommaren har varit fyra månader lång och alldeles alldeles fantastisk likväl som den varit alldeles alldeles för jobbig. Att min farmor dog får mig fortfarande att bryta ihop tre månader senare inne på Lidl när jag ser samma fikabröd som hon alltid bjöd på. Jag saknar hela min familj så himla mycket för jag var inte alls beredd på att vara utan dem speciellt länge den här gången. Ibland funderar jag på hur livet hade varit om jag fullföljt min plan att flytta tillbaka till Sverige men så tänker jag att ja ja planer har ändå aldrig varit min grej att följa. I alla fall har jag också haft så himla roligt och nu är det september och jag har verkligen noll koll på någonting förutom att jag kan somna mot någons axel och känna att jag i alla fall för stunden inte vill vara någon som annanstans. 

PS. Den här veckan / på fredag / om lite mer än 72 timmar kommer Filippa och Hanna till London and IF WORDS COULD ONLY DESCRIBE hur glad jag är över det. 

Upp