♀ linnéa grässjö

Allting är så himla konstigt just nu. Efter två år packar jag ihop ännu ett liv. Kastar sådant som inte behöver göra sig påmint i nästa. Plockar ner fotografier från väggarna, viker försiktigt ihop minnen som ska samlas på hög. Tar med mig hundratusen nya erfarenheter och känslor som den här platsen har gett mig.
Länge har jag tänkt att jag kommer förmodligen aldrig att flytta ifrån den här staden. Tanken har slagit mig såklart, men själva steget att faktiskt göra det har känts övermäktigt. Fast sen kom någonting som gör att jag väljer det ändå; och nu ska jag lämna London. 

De senaste dagarna har jag bara ägnat åt att vara konstant överväldigad av all jäkla kärlek jag har omkring mig. Det är helt knäppt. Jag var tvungen att ringa min mamma och fråga vad jag har gjort för att få allt det här. 
I lördags kväll gjorde jag mitt sista pass på jobbet. Vi stängde klockan två och sen dök (nästan) alla mina favoritpersoner upp och vi hade så himla kul fram till att de sista av oss åkte hem 06.30. Återigen; skulle kunna ta ordet blessed till en helt ny nivå pga alla fina personer jag har i mitt liv. 

Nu har jag bara två dagar kvar här innan jag flyger med en enkelbiljett till Sverige för att påbörja något nytt. Och jag vet att det kommer bli bra (såklart), just nu känns det dock som det absolut jobbigaste någonsin.

London, du har varit precis allting. Love u forever.