There’s a plane leaving for anywhere you want right now, and in an hour, and in a day, and in a year. You can get out whenever you want, it’s comforting I think.

Helgen som var hälsade jag och Sandra på Maria i Hultsfred. Jag skrev nog samma sak sist jag var där också, men det är så knäppt att trots att det går längre och längre tid sen allt som finns där var mitt liv: ändå kan vi tre och Bella sitta på Marias golv och dricka cider med sugrör och lyssna på musik utan att det känns som att det gått en endaste dag sen sist. Och det gör mig lycklig i hela kroppen.
Lördagskvällen hann vi med en riktigt Hultisfest, om än en väldigt liten sådan, innan vi gick till Metropol eftersom det var Rookiefestivalen och Adrian Lux! Att ha sett honom är något jag misslyckats med mer än en gång så att det äntligen blev av var guld. Vi hamnade längst fram och dansade konstant till klockan två på natten. Förutom detta så åt vi mest tacos, tittade på Så Mycket Bättre och pratade ikapp allt som man inte kan skriva över cyberrymden.

Upp