I GUESS WE ARE WHO WE ARE FOR A LOT OF REASONS.
En stund efter jag vaknade igår tog jag på mig skor, halsduk och väskan över axeln och hoppade på en buss till Karlstad. Helt improviserad handling men jag kände att jag bara måste bort ett tag. Och Karlstad är väl egentligen den mest värdelösa av tillflyktsorter för mig när jag känner att jag behöver åka iväg men efter ungefär fyra timmar på stan med ingenting annat som sällskap än musiken i öronen så kom jag i alla fall hem med lite mindre tryck över bröstkorgen. Med mig fick jag också ett korallfärgat linne från Monki, en ny svart fin anteckningsbok (med blanka sidor which is perfect) och en ögonbrynspenna- tillsammans kostade det 75 kronor och kändes helvärt.
Det kanske allra bästa som hände igår var nog ändå att äntligen äntligen äntligen Sky Ferreira släppte sitt debutalbum. Har väntat på det forever för vissa dagar känns det som att ljudet av hennes hjärtskärande pop fyller samma funktion som syre. Jag har dock inte lyssnat på hela skivan än (...har inte råd att köpa och finns inte på Spotify) men sen jag hörde låten 24 Hours igår kväll så har den gått på repeat och kommer antagligen göra resten av den här dagen. Finns här.
