I början av året hade jag ungefär en vecka kvar på jullovet innan jag åkte hem till Hultsfred (som fortfarande var hemma!) resten av januari. Under den tiden beställde jag, Sandra, Maria och Felicia äntligen flygbiljetter till Berlin, var på P3 Guld för sista gången med skolan, drack alkohol i överflödiga mängder, såg Markus Krunegård på hotellet och kramade på varandra innan vi sa hej hej i tio veckor.
Tillbaka i Värmland och nervös som få åkte jag min första av de otaliga bussresorna till Karlskoga under vintern för ett två månader långt äventyr. Hade världens bästa och lärorikaste och roligaste praktik på Putte i Parken och kommer nog alltid ha med mig det jag lärde mig där, både om mig själv och om arbete. Avslutade februari med att fylla år som vanligt och hade världens bästa födelsedag utan någon speciell anledning.
Trejde månaden fortsatte ungefär där den föregående slutade. Jobbade på Melodifestivalen, hatade snön och allt sånt där. Minns aldrig speciellt mycket av mars... Våren kom i alla fall!
April får äran att bli utnämnd till årets värsta månad. Mådde så himla dåligt men vad som är bra är att när jag tänker tillbaka på det så överväger ändå allt fint som hände det dåliga. Ett par av höjdpunkterna: hade en superlång långledighet innan skolan började igen och fick träffa mina Hultis-kompisar efter mer än två månader. Maria och jag stod längst fram på Ansiktet som jag fortfarande ser som en av de bästa spelningarna i år. Mamma hälsade på mig i Hultsfred helgen efter jag åkt dit och det var bäst. PLUS: gjorde min första tatuering som fick bli en viktig tid och ett viktigt band i form av två x och jag kan säga att jag inte har ångrat det en endaste sekund sen dess. Snarare känns det bara så himla självklart och som jag alltid haft mina x.
DENNA MÅNADEN DÄREMOT. Spontant känns det som bästa månaden på året och eventuellt i hela livet när jag tänker på det. När det slog över från april låg jag och tre av mina absolut bästa personer på varsin stenbänk på Arlanda och väntade på ett flygplan som skulle ta oss till Berlin. Veckan som följde ser jag fortfarande som en av de mest magiska jag upplevt. Hade så himla roligt och blir fortfarande alldeles pirrig i magen av att titta på bilderna därifrån. Hemma igen var det bara de sista veckorna av tiden på Gyro aka universums bästa skola kvar och jag och min klass hade bara bara roligt.
Fem dagar in och sen kom den bästa dagen i mitt liv. Hade kul från när jag vaknade vid 04 tills jag gick och la mig 26 timmar senare. Saknar min klass och livet som var då så att jag går sönder ibland. Hela juni fortsatte att vara sjukt bäst men också så himla jobbigt. Att lämna Hultsfred är något av det sorgligaste jag gjort och jag började gråta sekunden jag klev av tåget i Kristinehamn. Som tur var hann jag inte känna efter så mycket mer efter det eftersom det var dags för Bråvalla där jag fick se Familjen <3 för åttonde gången, älskade White Lies igen och Frank Ocean. En lerig, blött, kall men så bra festival.
Juli var världens drömmigaste sommarmånad för min del. Förutom att jobba på Putte i Parken som var så himla värt så bodde jag ganska länge i stugan. Där grillade vi, badade, gick på promenader i solnedgången, drack iskall päroncider på en stekhet uteservering i Arvika, läste ut böcker på ingen tid alls, åkte en dag till äskade Oslo och hade det banne mig bara bäst.
I början av augusti var jag i Stockholm med min pappa och lillebror. Där fortsatte Sverige att ge oss det finaste vädret vi kan ha och såg The Tallest Man On Earth på Grönan, dinglade med fötterna över vattnet vid Strandvägen och åt massa god mat. Resten av månaden träffade jag mina braiga kompisar, flyttade in i mitt nuvarande rum, fick mitt helgjobb på Bells, åt middag med mamma vid vattnet minst en gång i veckan och månaden avslutades i Stockholm igen med Popaganda och The xx vilket alltså är det absolut bästa sättet en månad kan avslutas på. <3
Månad nio var jag i Hultsfred de första dagarna och kramade på Maria och Isabella. SÅ bra att få vara tillbaka i den lilla staden efter en sommar. Lyssande mycket på Miguel och åkte till Karlstad en hel del om jag inte var ute och gick i sensommarvärmen, fikade med Linnea, Filippa & Susanna, spelade gitarr eller tittade på dokumentärer på Netflix.
Med oktober kom hösten, regnet och de orangea trädkronorna. Min finaste månad oavsett vad. På köpet kom dock även en rastlöshet som tar priset för den värsta någonsin och jag var ledsen ganska mycket för det kändes som att livet bara inte blev någonting alls. Det som dock vägde upp för detta: Arvika, tredagar i Hultsfred, att vara med mina kompisar så mycket, det bästa men sorgligaste avsnittet av Glee, Arctic Monkeys och gulliga taxar.
På ett helt annat sätt än april så var november också nästan värst för det hände ingeningenting för mig. Mitt jobb fick stänga, jag hittade inget nytt, det var grått, regningt, tråkigt och bara jobbigt hela tiden. Jag fick i alla fall vara i Göteborg en helg vilket gav tillbaka en gnutta livslust. För det är nog så för mig: det finns inget som upplysta storstäder med rosa himlar inte kan fixa.
December blir alltid så svårt att skriva om såna här gånger eftersom månaden fortfarande är. Men so far så känns det som det här vänt den här månaden. Julen har varit bra även om det inte har känts som jul ett enda dugg. Jag har fått gå på en av årets bästa konserter med en av mina bästa kompisar. Det har varit plusgrader, glöggmys, julmusik, kinamat, Bound 2, Criminal Minds och paketinslagning. Jag avslutar 2013 med att ha fått ett nytt jobb (dessutom precis samma som Filippa!!!!<3) och en nyårsafton som antagligen kommer bli den roligaste kvällen på ett tag med tre av mina bästa personer. 2014, come at me.
