HURULA + MARKUS KRUNEGÅRD, NÖJESFABRIKEN, 21/11 - 2014.

Att musik i princip är mitt viktigaste börjar ju bli flera år gammal fakta, men nu för tiden känns det som, precis som med mycket annat, att det bara glider ur händerna på mig alldeles för mycket. Det här med att vara *20 år och vilsen* börjar urarta och på vägen drar det med ungefär allt i skiten.

Därför var det obeskrivligt bra att få gå på en konsert igen igår kväll. Och egentligen inte bara en spelning, utan tre: Little Jinder, Hurula och Markus Krunegård. Hurula är en jävla dröm vilket jag inser mer för varje gång jag lyssnar på musiken. Texterna är guld, gitarrerna är guld, liveuppsättningen är guld, Robert är guld. 
Markus spelade en stund därefter och kanske kan man tro att kärleken till honom skulle kunna avta efter sex år med musiken som egentligen konstant soundtrack till allt, men om något blir den väl bara större. Tror att både Linnea, Filippa & jag stod med exakt lika mycket gåshud som i somras till Korallreven & Vintergatan när Markus gör ett avbrott bara för att inflika att Mänsklig värme fan är botemedlet på all skit. I storstadsdjungeln, i landsortsstormen, finlandsbåten, psykakuten. Mänsklig värme snälla kom närmre. 

Upp