INNAN ALLTING TAR SLUT.
Förra helgen flög jag till Stockholm som ni vet. Det var roligt, välbehövligt och kanske lite omtumlande. Vi kan kolla:
Min telefon pajjade totalt sekunden jag gick av flyget och med tanke på att jag inte visste var jag skulle och hade en eller två personer att höra av mig till kändes det ju bra:) Jag åkte in till stan, panikköpte en telefon med pengar jag def ej hade och sen mötte jag Filippa och hennes mamma på stadsteatern!!!!! Så kul att se dom. Drack julmust och bryggkaffe pga två av få drickbara saker jag saknat.
Därefter åkte jag till Uppsala och Louzié! Vi har inte träffats sen förra julen (aka 2 long) så vi bara myste och man blev ju bjuden på lussebullar och glögg av den gulliga personen. Bilden illustrerar ej detta utan drömfrukosten man blev bjuden på dagen efter. Mm mådde.
Vi sov bort halva dagen innan vi åkte till Stockholm och satt i Tele2-arena mycket förväntansfulla.
Ja. Sen såg vi ju kent. Och jag ville göra ett mycket melodramatiskt & självständigt inlägg om spelningen men sen kände jag bara att äh det kommer inte ändra något ändå. Det enda jag vet är att jag är oändligt tacksam över att ha introducerats för de här personenerna och deras musik så tidigt i mitt liv. Jag älskar älskar älskar dom och har fan gjort genom varenda album varenda låt varenda spelning och allting där emellan. Kent, tack för allt ni någonsin har gjort. För Du & Jag Döden. För Röd. För Verkligheten. (PS blir alldeles blödig av att skriva detta så nu slutar jag)
Det blev lördag alldeles för snabbt, med andra ord dags för mig att flyga hem igen. Louizé var gullig och åkte med mig in till Stockholm för att fika och kolla i affärer. Vid klockan tre kramades vi hej då och jag kände mig så himla glad i hjärtat för den här helgen var så fin.
Nu, en vecka senare, sitter jag på Arlanda igen med en begränsad wifitid på 30 minuter, en trasig Justin Bieber-jullåt i bakgrunden och vetskapen om att jag hade hunnit med en två timmar tidigare buss. MÅR MYCKET VÄL ändå för snart är jag hemma i Kristinehamn och ska träffa min familj vilket ej inträffat på ett halvår. Minns att det sista jag sa till mamma innan jag flög tillbaka till England i somras var att "vi måste ses innan jul det kommer inte gå annars" så ni kan ju gissa hur mycket jag längtat efter detta. Vi hörs när vi hörs nu ska det ätas falukorv och tydligen firas jul.