man orkar för att man måste / ett av tretusen utkast
Det är lördag den åttonde april 2017. Där jag bor är det 21 grader varmt och omkring mig en stad som vaknat upp efter vad som igen var en alldeles för lång vinter. Jag sitter i en park i mitten av Shoreditch med två av mina vänner. Någon har somnat i gräset till vänster om oss. En 30-årsfest pågår till höger. Klockan blir fem sen sex och vi dricker burköl från hörnkiosken samtidigt som jag röker upp mina sista cigg även fast jag tänker att jag borde snåla för jag egentligen inte har råd att köpa nya på en vecka. Det är lördag den åttonde april men vi säger försiktigt att sommaren redan är här. Just denna eftermiddag känner jag mig vad man skulle kalla hög på livet där vi sitter i gräset med solen som bränner mot näsan. Ingen kan röra mig nu. Sommaren kommer att komma på riktigt. Man glömmer bort det varje gång, varje helvetes vinter tänker man att det kommer vara såhär för alltid.
Men ger man sommaren tid så kommer den. Och så är det väl med allt egentligen. Du kan befinna dig mitt i den mörkaste vintern, men sommaren kommer att komma till slut.
Men ger man sommaren tid så kommer den. Och så är det väl med allt egentligen. Du kan befinna dig mitt i den mörkaste vintern, men sommaren kommer att komma till slut.