♀ linnéa grässjö

Ibland mår en ju litegrann som ett vrak och på grund av det så gör man ingenting träffar ingen alls på sisådär två veckor tills man trots allt når punkten då man säger högt till sig själv att nu får det banne mig vara bra. Jag vet inte vad det är som händer med mig ibland, allt känns bara lätt övermäktigt och det har till exempel tagit mig två dagar att ens färdigställa detta inlägg? Jaja. Livet går vidare. 

I torsdags smsade jag Nikki och skrev hej vill du kanske ses i eftermiddag. Hon sa ja och vi möttes i Sheperds Bush någon timme eller två efter jag slutat mitt jobb. Tacka vet jag personer som henne. <3 Vi åt mat eller snarare vräkte i oss allt vi ville ha och beställde kanske fem olika saker från menyn? Rimligt tyckte vi ändå.  Tog en drink efteråt och pratade om livskriser samt boys och varför de båda är totalt jävla hopplösa ibland. 

Sen kom en fredag med 15 grader varmt och sol! Mitt spanska gullo Alexandra hörde av sig och efter lite planerade bestämde vi att åka till Victoria Miro för att se den här utställningen. 

Efter det promenerade vi genom hela Shoreditch till Albion för att dricka kaffe och prata om allttttttttt.

 

När jag kramat Alexandra hej då mötte jag upp Nuru och hennes två vänner Gabriella och Wille utanför Dirty Dicks aka the most common meeting point in east London. En bar som ingen någonsin går till men som alla vet vart den är. Vi gick till Queen of Hoxton för billig öl innan vi åkte till London Fields och The Last Tuesday Society som är en liten bar med uppstoppade djur, obskyra föremål och väggarna fulla av kamasutra-målningar. 

Nuru hade bokat bord och pga dubbelbokning fick vi ett bord i ett litet museum i källaren som man vanligtvis kan hyra för £75 :-) Lyllos oss tänkte vi och beställde cocktails för minst lika mycket för att väga upp!

Efteråt hamnade vi på The Book Club (måste ärligt talat sluta spendera all min vakna tid på jobbet) och hälsade på gulliga jobbarkompisar.