juni.
hann inte blinka och det är mitten på juni. jag lyssnar på håkan hellström mest hela tiden. på tåget. i sömnen. när jag krossar glas på jobbet och dricker kaffe i solen.
"det finns en första plats som inte går att nå för ingen tror att dom är nåt där jag kommer ifrån"
"det finns en första plats som inte går att nå för ingen tror att dom är nåt där jag kommer ifrån"
jag äter allergitabletter och hoppas åtmistone på någon placeboeffekt så att det ska döva en kliande hals och en snorig näsa. det händer ingenting.
det regnar en del. ibland är det varmt när solen kommer fram. mest är det ingenting. luften står still. då och då kan se flygplan korsa himlen genom mitt fönster. ibland kommer flera på rad, de flyger i exakt samma linje med exakt lika stort mellanrum. kanske är det början på landingsvägen till heathrow.
det regnar en del. ibland är det varmt när solen kommer fram. mest är det ingenting. luften står still. då och då kan se flygplan korsa himlen genom mitt fönster. ibland kommer flera på rad, de flyger i exakt samma linje med exakt lika stort mellanrum. kanske är det början på landingsvägen till heathrow.
det känns som att jag också står still. jag känner igen samma sinnesstämning som alla andra juni-månader när träden är ljusgröna och himlen fylld av regnmoln. jag tänker att det är konstigt att blir såhär. juni som är livets månad.