någon dag i februari
en dag kommer att komma då jag åker mellan samma två hållplatser flera gånger om för jag glömmer bort att titta vilken spårvagn jag går på och tar fel en två tre gånger. glömmer bort att tänka på vart det är jag ska. vart är det jag ska. fyra minusgrader känns som fyratusen fast att snön har blivit vatten och rinner längs gatorna.
när någon frågar hur det känns är den bästa förklaringen jag kan komma på att jag känner mig som en kastrull. en kastrull som håller på att koka över och någon skulle behöva lyfta på locket för att lätta på trycket men istället håller jag det kvar och försöker att inte känna för mycket. är det bra jag vet inte är det -
till slut prickar jag rätt och går på trean mot marklandsgatan. nästa stigbergstorget säger damen i högtalaren. stannar vid stigbergstorget säger damen i högtalaren.
det spelar ingen roll att det är en dag vid stigbergstorget det spelar ingen roll att det är en dam i högtalaren som vill stanna vid stigbergstorget och det spelar heller ingen rollen att kastrullen som är jag själv håller på att koka över rinna ut över hela spisen kanske till och med ner på golvet för
det är bara en någon dag i februari och det kommer komma fler när jag går på rätt spårvagn vid första försöket och när de fyra minusgraderna inte tränger genom kläderna huden blodet och kastrullen kommer att sluta koka eller åtminstone att koka mindre.
kanske är det imorgon eller
nästa dag
inte idag